Sandra blev bara 13 år. Hennes sista fyra år var kantade av sjukdom, otaliga operationer, cellgifter och strålbehandlingar. På detta kom alla komplikationer som då och då poppade upp och gav ytterligare dagar att tillbringa i sjukhusets hårda säng. Sandra var en kämpe och helt otroligt optimistisk och positiv. Hon såg hela tiden fram till när sjukdomen var besegrad och allt kul hon då skulle kunna göra. Jag såg i hennes pappas ögon att detta troligtvis inte skulle kunna komma att uppfyllas och jag kände varje gång en ofantlig smärta och sorg i mitt hjärta. Jag grät i går och jag gråter idag. Jag kommer gråta länge. Det är så fel när ett barn dör.
Min kärlek och mina tankar går självklart till Sandras pappa, mamma och lillasyster. Även till familjens fina vovve som jag vet kommer sakna Sandras mjuka hand som borrade in sina fingrar i den mjuka pälsen för att finna tröst när smärtan var som svårast.
Nu är du äntligen fri Sandra och får leva som en 13 åring ska göra. I en hel kropp utan smärta med ett friskt medvetet sinne som varje dag får fyllas av allt roligt och spännande som din nya dimension bjuder på.
6 kommentarer:
Livet är så orättvist, varför barn och unga ska dö är ofattbart. Vill inte ens försöka tänka tanken om hur det ska kännas som förälder att begrava sitt barn.
Fint skrivet av dig.
Sköt om dig och de dina.
Lilla fina du.
Jag gråter med dig och med hela
familjen.Det är så ofattbart och
sorgset att barn dör.
Kram
Skickar en stor kram från
Rantamor...
Livet har aldrig varit rättvist...Ibland finns det inte ord för det man känner, orden blir för små och futtiga.
Stor Varm Kram
Oj... starka ord och mycket gripande. Livet känns bra orättvist ibland... Kram
Så fint skrivet! Nej barn borde inte drabbas.
Vi har varit på ett barnbarns namngivning och begravning på samma gång i sommar. Hjärtslitande och många många tårar!
Skicka en kommentar