Väcker Mig Med Kindklapp

Tema Fredag

Maskot

Ordlös Onsdag

Satsa På Djursjukvård Om Du Vill Bli Rik

Tuss har inte gudarna på sin sida just nu stackarn. I morse hade den skadade tassen börjat gegga rejält. Himla tur att matte hade en ledig dag...............................sagt och gjort, återigen en tripp till veterinären :-(
Sårkontroll, sårodling, ny besökstid på fredag och ny antibiotika. Ettusensexhundranitton kronor!!!!!!!

Life Sucks

En blick kan säga mer än tusen ord, eller hur. Skit, piss och dret. Smärta, operation, tråkigt, ledsamt, antibiotika, olycksfall, långsamma dagar, smärtstillande, obehaglig tratt, deppigt, utegångsförbud.

Älskade Tuss kom hem häromdagen med en söndertrasad baktass. Vi vet inte vad som hänt. Veterinären gissade att han kanske fastnat med sitt bakben och sedan försökt komma loss. Tack och lov är det inga skelettskador, men kraftig vävnadsskada som behövdes opereras. 10-12 långa dagar i inomhusarrest. Det tär på en utekatt kan jag lova.

Jag lider nå´t oerhört när han lider. Det är bland det värsta jag vet när djur är i en jobbig situation. Känner mig så otillräcklig. Att inte med ord kunna förklara för honom när han med sina ljuvliga ögon tittar sorgset på mig när han sitter vid ytterdörren, haltar omkring, inte kan tvätta sig i ansiktet eller tvingas göra sina behov på lådan. Med kärlek och omtanke pysslar jag om honom. Lite extra god mat för att liva upp tillvaron mellan illasmakande antibiotika och smärtstillande medicin. Håller nu tummarna så de vitnar för att det inte blir infektion i såret utan att det läker fint så min älskling snart är kry igen.

Plötsligt Känner Jag En Tår Trilla På Min Kind

Besökte Fotografiska Museet för några dagar sedan. En fantastisk spännande plats för oss som älskar fotokonst. Just nu pågår bl a utställningen On This Earth, A Shadow Falls av Nick Brandt. Hans sätt att porträttera Afrikas vilda djur och natur är magisk. Många utav hans fotografier påverkade mig mycket. Ögonkontakten med djuren, kärleken och gemenskapen dem emellan, den magiska känslan av ödslighet på de stora vidderna, den nyckfulla himmelen och den krävande, hårda och karga naturen djuren befinner sig i omslöt med med hull och hår. Jag blev som förlorad in i denna värld. Speciellt ett fotografi fick känslorna att svalla över.....................................kom aldrig och säg att djur inte har ett kärlekens språk mellan sig!
4U2:s Fotoutmaning.

Fotografiska är en pärla i Stockholm. Väl värt besök efter besök efter besök efter bes.................;-)

Citat:
Brandts svartvita fotografier är ofta sepiatonade, vilket påminner om daguerrotyper från mitten av 1800-talet. De visuella referenserna skapar en känsla av att dessa djur och deras omgivningar hör till en svunnen tid, och estetiken reflekterar den utsatta situation som djuren lever i. Global uppvärmning, ökade ingrepp från människan, tjuvjakt, skogsskövling och politisk instabilitet utgör stora hot mot de afrikanska djurens habitat. För Brandt är djuren mycket mer än motiv för hans bilder. De är de sista i sitt slag. Drivkraften bakom hans arbete är att hjälpa till att bevara dessa djur för eftervärlden. ”För mig har alla varelser, vare sig de är människor eller djur, lika stor rätt att leva”, menar Brandt och fortsätter: ”Den här känslan, den här uppfattningen att djuren och jag är jämställda, påverkar mig varje gång jag fotograferar.” Av den anledningen grundade Brandt i september 2010 den ideella organisationen Big Life Foundation, vars målsättning är att bevara Afrikas djurliv och ekosystem. Brandts fotografier är inte bara hisnande, de sprider kunskap och samlar in pengar för att bevara dessa storslagna djur. Bilderna vittnar om en natur som vi alltför ofta tar för given och utmanar vår passivitet i frågan om miljöförstöring.

För mer information om Big Life Foundation och hur du kan hjälpa till att rädda Afrikas djur, vänligen besök Big Life Foundation.

Människan Är En Grym Varelse - Jag Skäms Över Min Art

Läser en artikel av Filip Norman/TT i dagens morgontidning Sommarkatten finns nu året om som gör mig kollossalt ledsen och upprörd. Att människor lämnat sina katter efter en mysig skön sommar på landet har vi hört till leda. Ett beteende som gör mig kall av ilska. Att detta nu blivit en trend året runt gör mig helt galet förtvivlad. Att ta emot ett djur i familjen är ett åtagande som innebär ansvar och tid. Ett djur är ingen sak, någonting du kastar bort när du tröttnat. Om vi vuxna beter oss på detta sätt vilka signaler i etik, moral och empati ger vi då våra barn frågar jag mig. Världen är redan full av kalla oempatiska varelser som vill kalla sig människor. Vi ska väl inte uppfostra fler?

Modellen är en härlig, självständig men ack så kärleksfull dam som lystrar till namnet Elsa. Hon lämnades in av polisen på ett katthem i Stockholm. Elsa hade tur. Inlåst bland ett 50 tal andra missar som bara kunde andas frisk luft, höra fågelsång och känna spännande kittlande dofter genom ett galler i fönstret drog hon högsta vinsten i lotteriet en dag. Sedan några år är hon herre på täppan på en stor gård i Roslagen där min mamma bor. Kommer och går som hon vill, högt älskad och respekterad och lever det liv en katt ska få göra. Som alla katter borde få göra. Min egen katt Tuss är också omplaceringskatt. När familjen han växte upp hos fick ändrade levnadsförhållanden var det en självklarhet för dem att hitta ett nytt hem åt sin telning. Någon högre makt förde oss samman och idag lever vi i harmoni och samförstånd med denna underbara herre. Han skänker mig och min familj ofantlig kärlek och för det är jag honom evigt tacksam varje dag.

Vad jag vill säga är att går du eller någon du känner i katt tankar, vänd er till katthemmen. Det är med sorg i hjärtat vi kan konstatera att dessa alla hem idag är överfulla och har svårt att ta emot flera djur. Många fyrfota vänner är i ett enormt behov av nya hem. Har du katt idag, se då till att den är kastrerad. Många av de oplanerade kattungar som idag föds går ett tufft liv till mötes. Om de överhuvudtaget får ett liv.
Med ledsen själ och tårar i ögonen önskar jag alla en fin dag.

Water Lover

Watery Wednesday

Dröm

Som liten "kicka" hade jag en dröm om att bli delfinskötare. Att få vara nära dessa fantastiska djur och få delas deras vardag såg jag som ett självklart yrkesval, då för ca 40 år sedan. Alla drömmar slår ju som ni vet inte alltid in, men jag har senare i livet haft lyckan att få snudda vid min barndomsdröm om än bara för en dag. Inte vilken dag som helst. Det var "min dag", min 40:e födelsedag. Jag är er evigt tacksam, mamsen, L C och F för att ni överraskade mig så med denna present. En av de bästa dagarna i mitt liv :-)

                                                                    Bonus bild

Tidigt på morgonen anlände jag till Kolmården för att bekantade mig med min för dagen egna delfinskötare. Föreläsningar om detta fantastiska däggdjur följdes av underbart god lunch i en privat restaurang där ena långväggen utgjorde en del av delfinernas bassäng. Alltså kunde jag sitta och njuta av mina "älsklingar", deras undervattens lekar och vackra ljud även under måltiden. Kan säga att det tog låååååång tid att äta ;-)

Inför det absolut största den dagen, att få umgås med delfinerna i bassängen, fick jag noggrant duscha och sätta på mig en torrdräkt. Först "nosade" vi på varandra genom att jag satt på bassängkanten och delfinerna, de var fem stycken i olika åldrar, simmade till mig och jag klappade dem. De kikade så glatt och inbjudande på mig med sina små pepparkornsögon. Ja, blicken sa liksom "kom igen, hoppa i, lek och ha kul med oss". Ögonblicket då jag klev ner i bassängen är obeskrivligt. Tårarna trillade och hjärtat slog så snabbt och hårt. Absolut inte av oro utan av den lycka jag kände just då. Tiden stod stilla och jag kommer än idag inte ihåg vad som skedde runt omkring mig. All fokus var på mina nya vänner och vårt umgänge. En himla tur att fotografen var på alerten och förevigade min dag med fantastiska bilder :-). Efterråt när jag duschat och satt i bastun kunde jag fortsätta min "konversation" med mina nya fina, underbara, snälla, lekfulla, glada, spralliga, intelligenta och vackra vänner genom den enorma glasruta som skilde oss åt. De i sin stora bassäng och jag i den enorma bastun med "bara" en glasvägg emellan. Helt sagolikt! Lovar att jag somnade gott och ovaggad den kvällen nerbäddad i en mjuk skön säng på Vildmarkshotellet. Jo, jag fortsatte min lek med mina nya vänner även i mina drömmar ;-)

Delfinerna på mina bilder är inte från Kolmården. De är amerikanska "vänner" bosatta i Las Vegas på en enormt fin och välskött anläggning på hotel Mirage. Nyfikna och inbjudande som alltid var dessa kamrater när de simmade nyfiket fram och tillbaka där jag satt på bassängkanten. Vana modeller som ibland busade till det genom lite stänk med fenorna. Jag är helt övertygad om att det inte var tillfälligheter utan en kommunikation. Jag hade kul när jag besökte dem och de hade ett roligt utbyte av mig och alla de andra besökarna helt klart. Fototriss

Pälsmössor

Ger mig värme och kärlek i den stränga vinterkylan.

PhotoHunt: Hard-To-Find

PhotoHunt

Ju Mer Vi Är Tillsammans

Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar,

om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.

Nalle Puh

Inspiration & Kreaktivitet

Ordlös Onsdag - Mysstund

Ordlös Onsdag

Astray

Fortunately there wasn´t any cars on the road when we met, me and this gorgeous cat. I get cold inside every time I see animals to close to traffic and roads. I don´t know how many times I´ve stopped to counter-away animals that absolutely not belong among cars and busses. It really hurts inside when I think about how vulnerable they are.
Communal Global

Bara Därför Att

 Katten blir din vän
om han anser dig
               vara värdig hans vänskap.
                   Men han blir aldrig din slav.
                                                                                             (Théophile Gautier)

Den här vackra missen är "herre på täppan" i Tyresö Handelsträdgård. Såg lite så där fisförnämt störd ut när jag fotade ur alla möjliga vinklar, ha, ha.

I Full Galopp

Hästsport ääääälskar jag att titta på. Speciellt hoppning får mig att "gå igång". Här är en bild från i somras då släkten deltog i tävlingen Equality Line International Horse Show på Hammarö i Värmland. Nej, det är inte "lilla" F som hoppar. Då hade jag aaaaaldrig kunnat stå lugnt stilla och fotografera ;-). Då hade jag nog gömt mig i en buske och hållt för både öron och ögon, ha, ha. Här är det dotterns syssling, Ebba, som hoppar sin älskling Marco. Tusan så duktiga de var. Plats 6 av drygt hundra deltagande ekipage knep de.
Tema Fredag

PhotoHunt: Anniversary

It´s one year since you came into my life. A year filled with love, affection and cuddle. A year of happiness and fun. You are the most beautiful and lovely pet ever. Thank´s for letting me be your "mum". Tuss, I love you with all my heart. Photo Hunt

Fågel, Fisk Eller Mittemellan

Med busig blick

Min tolkning blir min älskade "pälsmössa" Tuss. För om han får välja skulle han gärna ligga och jäsa med en fisk på den ena sidan och en fågel på den andra ;-). Själv skulle han ligga mittemellan och bara njuuuuta av fångsten. Han skulle dra ut på känslan läääääänge innan kalaset skulle sätta igång. För han om någon är en riktig gourmet och njuter så in i vassen när han äter egenfångad mat.
Tema Fredag

Sex av Åttiofem

Go'a, gulliga och ofantligt duktiga E (är "bara" 15 år) här på sin tävlingskompis Marco. I går tävlade de i Equality Line Horse Show på Hammarö straxt utanför Karlstad. Vi var förstås på plats. Måste ju heja på släkten. E är nämligen syssling till "lilla" F.

Det var att halka runt i gegga på tävlingsområdet. Regnet stod som spön i backen några timmar innan E skulle hoppa, men ibland hör änglarna bön....................precis innan tävlingen började blev det uppehåll.

Smarrig hamburgare till lunch i doft av häst och skit, men vadå............älskar man hästar så speeeelar det nada roll ;-).

Marco har tävlat fälthoppning tidigare och är en baddare på att smidigt ta sig över hindren. Han har placeringar från både NM och SM i fälttävlan. Ingen duvunge alltså. Det märks att han gillar spänningen vid tävlingar. Han blir jätte taggad och bara äääälskar att få visa vad han går för. Det är verkligen roligt att se skillnaden i drivet hos honom en tävlingsdag jämfört med ett träningspass i stallet.

Med en rivning i omhoppningen, alltså 4 fel, men med en kanon tid tog E och Marco en 6:e plats. Så himla duktigt. Startade gjorde nämligen 85 ekipage! Ett JÄTTE GRATTIS vännen till dig och duktiga pållen. Vi gläds enormt å dina vägnar för framgångarna ni har just nu. Gloooooben nästa kanske ;-).

Detta Är Modellen

När man är kisse med tjock mjuk päls är det väldigt varmt denna sommar. Instinkterna driver missen ut på jakt och upptäcksfärder, men därimellan måste det vilas. Ligga i skuggan, sträcka på benen, fläka ut sig och göra sig extra söt. Så där söt så att matte faller pladask och bjussar på skinka eller leverpastej. Japp, DET är kattsemester det ;-).

Alla Har Vi Favoritställen

Vår älskade pälsmössa har sitt. Under den gamla syrenen som är placerad på ett avskilt ställe på tomten. Dessutom ligger det i skugga nästan hela dagen så det är ett perfekt ställe dessa varma dagar. Jag njuter av att se Tuss njuta så här på landet. Och det slog mig häromdagen att det snart är 1 år sedan vi möttes första gången, jag och Tuss. Han var tvungen, mot sin vilja, att vara innekatt hos sin förra familj. Hans instinkt att komma ut bara ökade för var dag och så fort han fick tillfälle smet han ut. Det enda stället för honom att kunna få njuta av fågelkvitter, sol, vind och allehanda dofter var på balkongen :-(. Ja, jag blir tårögd när jag tänker på det. För idag när denna misse har möjligheten till fritt jaktliv och att få komma och gå som han vill syns det ju på honom hur han strålar. Det svider i mitt hjärta när jag tänker på hur han säkert kände sig inombords där i lägenheten. Hur stod du ut vännen. Vilken himla tur att hans förra matte hade öppna ögon och kunde se hur Tuss for illa. Se att han var i stort behov av att få tillfredställa sitt behov av att få vara utomhus. Vilken tur att hon också orkade fatta beslutet att låta honom flytta. Det är ju inte det lättaste även om man inombords vet att det skulle vara det bästa för djuret. Att Tuss sedan hittade oss, eller rättare sagt, att vi hittade varandra i denna stora vida värld är ju fantastiskt. Han har fått en familj som avgudar honom, ja han får verkligen vara "herren på täppan" hos oss. Han blir överöst med kärlek och omtanke och hans behov sätts lika högt på prioriteringslistan som övriga familjemedlemmars. Han ger oss tillbaka tusenfalt med kel, gos och bus. Mmmmmm uuuuuuunderbara Tuss. Jag är oändligt tacksam att livet förde oss tillsammans och att vi får vara din familj. Kurr och mjau på dig.