Ett smärtsamt samtal om en tragisk olycka, en klump i magen och ögonen fylls av tårar. Elsa, Framskälby Gårds lilla nätta madame finns inte längre hos oss. Fina Elsa som fyllde mamma´s och L´s liv med så mycket kärlek, busiga stunder och många skratt. Men hon finns, fast far far away.............för nu busar Elsa istället med min kära Pelle i katternas himmelrike.
Att mista sitt älskade husdjur gör fruktansvärt ont. Så ont att du tror du själv ska dö. Sorgen och saknaden är nästan outhärdlig och du tror inte det någonsin kommer kännas bättre. Ingen som haft husdjur kan förstå, men vi lyckligt lottade som delar och har fått dela livet med fyrbenta älsklingar vet precis vad du går igenom just nu mami.
Jag vill vara där du är i denna stund. Hålla om, pussa i pannan och trösta. Älskade mamma, om jag bara kunde ta din sorg, packa ner den i en säck, knyta om och slänga den åt fanders. Men det är ju inte så det fungerar. Sorg och smärta är två av livets många ingredienser och när de oväntat bjuds oss finns inget annat att göra än att äta upp dem sakta, sakta. För hur långsamt går inte tiden när sorgen är på besök? Tiden läker alla sår heter det ju och visst kan det vara så med viss modifikation, men vi måste tillåta oss att sörja i den tunga stunden. Tårar måste få falla, ilska över orättvisa och varför måste få komma ut. Och det måste få ta tid.
Bakom horisonten väntar ljuset som med tiden kommer tillbaka. Sorgen och smärtan krymper för att sedan blekna och bli hanterbara. Tankar och minnen omkring alla fina stunder kommer återigen kunna få sprida
värme och kärlek.....................utan att tårar faller.
5 kommentarer:
Ååå, vad sorgligt... det går som du säger inte att beskriva vilken oerhört smärta och sorg det är att mista ett älskat husdjur. Jag tror det har något med deras försvarslösa natur att göra. Fint skrivet Maria. Ska lyssna på låten du länkat nu. Och fina du, det går att stänga av fåglekvittret inne hos mig. :) Jag är ljudkänslig så jag vet vad du pratar om. Kram kram
...kram...
Lilla fina Elsa
Vad vi saknar dig,det gör så ont.
Tårarna rinner som floder.
Om du var här......................
Så ledsamt att tårarna fyller mina ögon med. Kan så väl sätta mig in i situationen då en av våra katter fick somna in i somras. Det gick lång tid innan jag kunde prata om honom utan att gråten stod i halsen.
Sorgen har sin tid och till slut blir det bättre, men att såren läks?...nej, det tror jag inte. Vi lär oss leva med dom.
En stor varm kram till er, ni behöver många.
Å kjære Mie, så trist, så veldig trist!! Jeg sitter her med tårer i øynene og leser, fortell din mamma jeg føler med henne..
Jeg vet hvordan det føles, og det er ondt. Og det er viktig at vi lever igjennom det onde..
En veldig fin sang du har lagt til også..
Jeg føler med dere..
Varm varm klem fra meg..
Skicka en kommentar