Sommarplåga

Macro Monochrome

Liten Och Rädd

Helt plötsligt förändras allt.

Helt oanande sprider sig skräcken genom min kropp.

Min kropp som nu känns halv.

Vänster sida är borta.

Vad är det som sker.

Är det slut nu.

Ett otäckt inlägg dock med ett lyckligt slut. Ett inlägg där jag inte vill fokusera på mitt akuta insjuknande. Ett inlägg där jag istället vill hylla de fina undersköterskorna och sköterskorna på akuten. Trots mängder av sjuka och oroade människor visade ni ett inre lugn som fick mig att känna trygghet. Ni förstod min ängslan och ångest utan att jag behövde tala om. Ni gav er tid och fanns där för mig. Höll min hand, torkade mina tårar och höll om mig. Doktorerna vill jag ge tusen rosor för snabb insats och för ett proffsigt beslutsfattande. All fantastisk personal jag träffade under tiden jag var inlagd, ni ska veta att ni gör ett fantastiskt jobb. Ni är änglar i vita kläder och foppatofflor. Igår domnade delar av vänster kroppshalva bort och oron för en propp eller en förkänning på en blödning var stor. Intensiv insats med alla möjliga provtagningar och undersökningar sattes in. Inga väntetider. Inga sura miner. Bara mirakulöst fint omhändertagande. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag återigen mår bra. För att hjärnan är hel och frisk och för att jag nu är hemma i min trygga borg igen. Att jag i natt får somna på min egna goa dunkudde med missen och maken bredvid och älskade "lilla" F på övervåningen. Jag ska inte oroa mig. Jag ska inte känna efter för mycket. Jag är frisk. Jag ska leva, här och nu. Återigen blev jag påmind om att livet bara är till låns. Att livet måste vårdas ömt och tas tillvara.

Jag älskar livet (och änglar i foppatofflor)!

Naturgodis........................eller?

Bildligt Talat

Green

Macro Monday

PhotoHunt: Orange

PhotoHunt

PhotoHunt: Miniature

PhotoHunt

Fjäril

MacroMonochrome

Matdags

NF Macro

The Water Strider

Watery Wednesday

Grasshopper

Macro Monday

Humla

Macro Monochrome

The Fly

Macro Monday

Barnkammare

Häromdagen när jag skulle vattna och rensa bland pelargonerna upptäckte jag en mörk "boll" på en av blomknopparna. Jag trodde det var ett torkat löv. Jag grabbade tag i "bollen" för att avlägsna den. Vad händer.................jo, "bollen" fullkomligt exploderar åt alla håll och ut ur den kryper hundratals (kändes dock mer som miljontals) spindelbebisar. Aiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Japp, så lät jag. Jag ogillar spindlar, ja jag verkligen ogillar dem. Att då ha dessa alla otäckingar på händerna känns inte så himla bra. Trodde för några sekunder att jag skulle hamna på psyket ;-). Men..........................är man fotonörd så är man och på nå´t knasigt sätt fokuserar hjärnan om blixtsnabbt. Istället för att se dessa små kryp som otäcka ser min hjärna dem som häftiga fotomodeller. In rusar jag och hämtar kameran och tur är väl det att inte spindlarna blev lika rädda som jag och drog. Nej då. Fundersamma var de nog, men i stilla mak började de samla ihop sig igen och jag fick några spännande bilder.

En Får Tacke

Hur många gånger denna semester har jag inte suckat åt kattens jaktbyten som ligger och dräller överrallt. Han har äntligen i alla fall fattat att man som katt ska tugga på fångsten litegrann och ibland äts både fåglar och möss upp helt och hållet.

Jag får nog be om ursäkt ändå för min intolerans, för misses byten kan vara riktigt spännande. Särskilt då matte är en fotonörd ;-).

Så när Kalle Stropp hoppade framför mina fossingar blev jag eld och lågor. Rusade genast in efter kameran och slängde mig sedan ner på alla fyra.

Tyvärr hann jag aldrig byta till mitt macro objektiv, men med 18-105 mm lyckades jag i alla fall fånga denna gröna vackra krabat ganska bra innan hann hoppade vidare. Katten hade tröttnat och jag tror säkert mattes fotoinsatser störde leken och intresset en hel del. Dock en himla tur för Kalle Stropp ;-).

Närgången

En egenskap jag har lite svårt för hos människor. Jag tillhör dem som har en ganska stor osynlig "kom inte för nära" zon. När jag väl lärt känna en människa suddas dock denna zon ut och jag vill gärna vara nära. Jag funderade på detta häromdagen då jag fotade flugor. Så fort jag kom en aningen för nära flög de. Suck, stön och stånk. Bara att rigga kamera och stativ på ett nytt ställe och hoppas på bättre tur. Undrar om flugor har en "kom inte för nära" zon. Eller är de bara rädda att jag har en flugsmälla med mig ;-). Ja, jag vet..............jag funderar på mycket konstiga saker i bland ;-). Märks att huvudet är rensat från alla måsten, alla krav och all stress. Semesterhjärnan är påkopplad och den kräver inte så djup och seriös stimulans, ha, ha.

Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar att det är därför han aldrig begriper någonting.
(Nalle Puh/A.A. Milne)

Macro Lovers no 27 Larvigt

Macro Lovers.

Din Röst Behövs

Fick ett sån´t roligt besked idag. Jag är en av fem som gått vidare i fototävlingen hos Susanne, Kandy.se. Temat var att tolka vackra ting i vardagen (mitt bidrag ovan). Så kära vänner, med begränsade valresurser beger jag mig nu ut i cyberspace och röstfiskar så gott jag kan ;-). HÄR KAN DU RÖSTA!

Vardagsvackert

Vackra ting i vardagen tolkas i tävlingen hos Kandy.se. Priset är Photoshop Elements 8.

Sommarregnet lämnar spår efter sig likt glittrande diamanter. Vackert behöver inte kosta dyra penningar. Bara öppna alla dina sinnen och njuuuut nästa gång himlen spricker upp och solen återigen tittar fram. Hela naturen glänser likt en juvelerarbutik.

Tisdags Tema v 21

I dag är det mulet och duggregn hos mig så för att hitta nå´t gult sommarlikt att visa er får det bli en bild från arkivet. Gul och svart = AIK. Veckans inlägg får bli till minne av min älskade morfar som tillhörde AIK´s fanclub och var en mycket aktiv medlem. Tror inte han missade en match med sina "gnagar kompisar" ;-): Puss på dig moffa där i din dimension. Tisdags Tema.

Mosaic Monday - Butterfly

Unfortunately this beauty was dead when I found it. Still I couldn´t keep my hand off. I grabbed my Nikon just to perpetuate this gorgeous creature. Mosaic Monday.