Helt plötsligt förändras allt.
Helt oanande sprider sig skräcken genom min kropp.
Min kropp som nu känns halv.
Vänster sida är borta.
Vad är det som sker.
Är det slut nu.
Ett otäckt inlägg dock med ett lyckligt slut. Ett inlägg där jag inte vill fokusera på mitt akuta insjuknande. Ett inlägg där jag istället vill hylla de fina undersköterskorna och sköterskorna på akuten. Trots mängder av sjuka och oroade människor visade ni ett inre lugn som fick mig att känna trygghet. Ni förstod min ängslan och ångest utan att jag behövde tala om. Ni gav er tid och fanns där för mig. Höll min hand, torkade mina tårar och höll om mig. Doktorerna vill jag ge tusen rosor för snabb insats och för ett proffsigt beslutsfattande. All fantastisk personal jag träffade under tiden jag var inlagd, ni ska veta att ni gör ett fantastiskt jobb. Ni är änglar i vita kläder och foppatofflor. Igår domnade delar av vänster kroppshalva bort och oron för en propp eller en förkänning på en blödning var stor. Intensiv insats med alla möjliga provtagningar och undersökningar sattes in. Inga väntetider. Inga sura miner. Bara mirakulöst fint omhändertagande. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag återigen mår bra. För att hjärnan är hel och frisk och för att jag nu är hemma i min trygga borg igen. Att jag i natt får somna på min egna goa dunkudde med missen och maken bredvid och älskade "lilla" F på övervåningen. Jag ska inte oroa mig. Jag ska inte känna efter för mycket. Jag är frisk. Jag ska leva, här och nu. Återigen blev jag påmind om att livet bara är till låns. Att livet måste vårdas ömt och tas tillvara.
Jag älskar livet (och änglar i foppatofflor)!
14 kommentarer:
Ta hand om dig nu. Även om man älskar änglar i foppatofflor vill man inte träffa dem för ofta.
Kram
Nej men Marie! Usch en sån upplevelse du varit med om, förstår att det måste kännas skräckfyllt!
Vilken tur att du blev så väl omhändertagen och att du är hemma igen!
Jag blev alldeles kallsvettig när jag bara läst ett par rader...... vilken lättnad att läsa resten.
Tusen kramar till dig!
Jag har upplevt liknande själv, så jag har en aning om vad du gått igenom - och framför allt hur tacksam man är efteråt!
Sköt om dig, vännen min <3<3<3
Kramar från mig <3<3<3
Men stackare va rädd du ska ha blivit...
Och så slutade allt lyckligt.
Va glad jag blev av att läsa slutet av din hemska dag...
Ja vi måste vara glad och tacksam för hälsan och att kunna gå...och få vara tillsammans med dom vi älskar.
Men jag klickade in mig på ett par skor ????
Dom va borta ????
Ha nu en riktigt bra helg och va rädd om dig.
Uff, det var godt at de var hurtige til at hjælpe dig...og godt at du er hjemme igen...Sikke dog en forskrækkelse du/I må have fået...Pas nu godt på dig...God helg..;-D
Absolut ska vi vara tacksamma att vi lever i det land vi gör, sjukvården är fantastisk, ingen skillnad på vem, alla får oavsett försäkring...Förstår din skräck, plötsligt upptäcker man hur mycket man har kvar att göra, så många ord som fortfarande är osagda. Man ska ta vara på sin tid, alldeles sant. Är det så att det kanske blivit för mycket en tid, läsning och arbetet och sen vill man uppleva våren också?!
Ta nu väl hand om dej, vila och och var rädd om dej!!
Stor VARM kram!
Men Oj Marie... det där lät väldigt kämpigt. Men blir oerhört glad när jag läser att du är bra igen och att du blev väl omhändertagen. Jag möter ofta människor i samma sits och vet hur fruktansvärt det måste vara. Ta hand om dig=) Kram
Tack Marie, du är för gullig!
Och näe, jag har inga foppatofflor, men jag har haft! *skratt*
Förstår att du varit lite dämpad, chocken kommer alldeles som du säger efteråt.
Men nu mår du bra, och lever ett GOTT liv, och det är huvudsaken! Fy fan vad bra vi har det! Mitt jobb har gjort mig medveten om det.
Man blir ofta påmind om hur skört det faktiskt är.
Kramar i massor!
Usch, vad otäckt! Men skönt att du blev väl omhändertagen och mår bra nu.
Så kusligt. Sköt om dig
Oj Marie min goa vän. Jag ryser när jag läser ditt inlägg. Jag blir tagen och orolig men samtidigt varm i kroppen över dina ord och över den fina personal som tog hand om dig. Du har så rätt, att vi har bara livet till låns, så vi måste göra det bästa av det varje stund. Ta hand om dig nu vännen och dina kära, jag kramar om dig massor. Marie-Louise
Hoppas allt är väl med dig nu. länge sen jag var in här o hälsade på. Bloggen ser vårfin ut.
Att leva här o nu är det enda vi kan göra, för det finns bara ett Nu.
Kram till dig! /Christina
Så rädd jag blev när jag läste de första raderna. Men lugn när jag läste vidare. Och glad. Skönt att höra att du blev så väl omhändertagen, det gäller verkligen att få träffa rätt människor när man behöver dem som bäst. Hoppas verkligen du mår riktigt bra nu, även om du fortfarande är omskakad. Och än en gång blir vi påminda om att leva här och nu.
jag ska gå ut nu och göra nu:)
många, många tankar och kramar till dig
Maria
Usch, vilken omskakande händelse. Det sätter spår i en och man värderar livet så mycket högre. Skönt att du mår bra igen. Ta det lugnt och sköt om dig.
Skicka en kommentar