ABC: H

Bombus är det vetenskapliga namnet för humla. De tillhör släktet insekter. I Sverige finns 39 arter av humlor där de vanligaste är ljus jordhumla, hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla. Humlorna är besläktade med getingar och honorna har en gadd, som bildats av det omvandlade äggläggningsröret. Gadden syns nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. Humlans gadd saknar hullingar och kan därför användas flera gånger. En humlan ska vara rejält uppretad innan den sticks i motsats till en geting. Giftet hos humlan är svagt och ett stick det känns mer som om humlan "bränns". Humlornas samhällen är ettåriga. Den övervintrande, befruktade honan bygger på våren ett bo där hon lägger sina ägg tillsammans med nektarblandat pollen som föda åt larverna. Den första generation humlor är arbetare (honor) som tar hand om de ägg drottningen lägger. På sensommaren kläcks även hanar och nya drottningar. Hanarna samlar inte pollen och nektar (annat än för egen konsumtion) utan flyger patrulleringsflykter längs en förutbestämd bana medan de avger feromoner/dofter i terrängen för att locka till sig ungdrottningar för parning. Humlor är "varmblodiga". De kan reglera kroppstemperaturen genom att förbränna fett och kolhydrater. Aktiva humlor har en kroppstemperatur på 35–40 °C. Vid stor aktivitet kan temperaturen stiga över 40 grader. Ska humlan kunna flyga måste temperaturen i bröstpartiet vara över 30 °C. En nedkyld humla måste därför ägna tid åt att värma upp sig så att den kan flyga. Blir en vilande humla störd, försöker den snabbt få upp temperaturen, bland annat genom att aktivera de stora vingmusklerna. Vingarna vibrerar då lätt, och man kan höra ett brummande ljud från den stillasittande humlan. När den är uppvärmd, lättar den och flyger. Fler bidrag på bokstaven H hittar du hos ABC.