Läser en artikel av Filip Norman/TT i dagens morgontidning Sommarkatten finns nu året om som gör mig kollossalt ledsen och upprörd. Att människor lämnat sina katter efter en mysig skön sommar på landet har vi hört till leda. Ett beteende som gör mig kall av ilska. Att detta nu blivit en trend året runt gör mig helt galet förtvivlad. Att ta emot ett djur i familjen är ett åtagande som innebär ansvar och tid. Ett djur är ingen sak, någonting du kastar bort när du tröttnat. Om vi vuxna beter oss på detta sätt vilka signaler i etik, moral och empati ger vi då våra barn frågar jag mig. Världen är redan full av kalla oempatiska varelser som vill kalla sig människor. Vi ska väl inte uppfostra fler?
Modellen är en härlig, självständig men ack så kärleksfull dam som lystrar till namnet Elsa. Hon lämnades in av polisen på ett katthem i Stockholm. Elsa hade tur. Inlåst bland ett 50 tal andra missar som bara kunde andas frisk luft, höra fågelsång och känna spännande kittlande dofter genom ett galler i fönstret drog hon högsta vinsten i lotteriet en dag. Sedan några år är hon herre på täppan på en stor gård i Roslagen där min mamma bor. Kommer och går som hon vill, högt älskad och respekterad och lever det liv en katt ska få göra. Som alla katter borde få göra. Min egen katt Tuss är också omplaceringskatt. När familjen han växte upp hos fick ändrade levnadsförhållanden var det en självklarhet för dem att hitta ett nytt hem åt sin telning. Någon högre makt förde oss samman och idag lever vi i harmoni och samförstånd med denna underbara herre. Han skänker mig och min familj ofantlig kärlek och för det är jag honom evigt tacksam varje dag.
Vad jag vill säga är att går du eller någon du känner i katt tankar, vänd er till katthemmen. Det är med sorg i hjärtat vi kan konstatera att dessa alla hem idag är överfulla och har svårt att ta emot flera djur. Många fyrfota vänner är i ett enormt behov av nya hem. Har du katt idag, se då till att den är kastrerad. Många av de oplanerade kattungar som idag föds går ett tufft liv till mötes. Om de överhuvudtaget får ett liv.
Med ledsen själ och tårar i ögonen önskar jag alla en fin dag.
5 kommentarer:
Älskade underbara lilla Elsa, du skall veta att vi fick högsta vinsten.Du är en bra modell och fotografen är såååååå duktig.
Kram & Mjaauu
Jeg holder med deg ... jeg orker ikke tenke tanken engang, på alle de dyr som vi mennesker påfører store lidelser.
Godt er det å tenke på at det likevel finnes mange som gjør mye bra for å rette opp i det.
Vakker katt på bildene ... ønsker deg en fin uke!
Ireneklem
Skriver under direkt!! Fast här på landet finns det dom som låter sina katter föröka sej fritt, och det är inte heller bra, även om man tycker om djuren...så matfriaren vi har här är en sådan, strykrädd hankatt som väl inte fick rum i reviret. Så nu lutar det åt att vi stoppar in honom i en transportbur och tar med honom till veterinären knippsar kulorna, sen får han flytta in här...Två eller tre katter, spelar mindre roll för vår del...vi ska bara ha lite överläggningar med kattdamerna här i huset först, grinig och gamla som de är.
Kram
Ja så gjorde vi för fem år sedan, de kom till oss när vi hade det väldigt jobbigt i familjen. De förde en sådan oerhörd glädje med sig mitt i all sorgen. Johnny Cash och Askungen heter de, vi var för många i familjen för att kunna enas om nya namn, så det fick heta som de blev döpta i katthemmet. Vi skulle inte ha svara katter och inte kattungar,,,, hem kom vi med två svarta kattungar :-) Man kan väll ändra sig eller hur :-))
Hvilket flott innlegg vennen! :) Ja det er ille at vi ikke behandler katter og dyr fint! Det er hjerteskjærende, rett og slett! Hvordan kan man overlate en katt til seg selv! Det finnes også innekatter som har det bra, og innekatter som ikke har det så bra.. helt sikkert..
Og når en innekatt for eksempel blir overlatt (les kastet ut og glemt) til seg selv og en verden den ikke kjenner, er det helt tragisk! Uansett, innekatt eller katt som kan frivillig gå ut og inn- det er triste greier når mennesker overlater dem til seg selv!! :( Og innekatter trenger mye mer oppmerksomhet enn katter som får løpt av seg spenningen ute. Det får katten hos oss, den blir behandlet som et kjært familiemedlem, og kan nok av mange andre her på landet ses som bortskjemt.. På landet løper den ut og inn som den vil. Hjemme i Oslo er den innekatt, og omstiller seg, men trenger mye oppmerksomhet, og det får den. :)
Og katta mi er også en omplasseringskatt fra et kattehjem.
Klemmer til deg! :)
Skicka en kommentar