onsdag 10 februari 2010

I Mina Tankar

På väg att bli stora damen, tonåring med allt vad det innebär. Då grusas helt plötsligt tillvaron och du lilla gumman och din fina familj drabbas av en oerhörd sorg. Hur orättvist är inte livet att vid 12 års ålder ha opererats 3 snart 4 gånger inom loppet av 1 1/2 år. Att drabbas av en för oss alla så fruktad sjukdom, hjärntumör. Lilla Sandra, du är så ofantligt stark och duktig, ja en riktig fighter. I morgon onsdag skrivs du ännu en gång in på barnonkologen. Ännu en gång ska läkarteamet försöka få bort otäcka snabbväxande celler. Ännu en gång ska du behöva kämpa med cellgifter och kanske strålning. Jag och min familj är med dig hela tiden vännen, natt som dag.

Jag spelar en av dina älsklings låtar med dina absoluta favoriter och sänder all min kärlek och värme till dig. Vi ses snart igen prinsessan.

2 kommentarer:

Anette sa...

Åh, fy så hemskt! Kan inte ens föreställa mig de känslorna. Hoppas allt går bra. Barn är ju riktiga fighters./Anette

Helena sa...

Usch, så hemskt! Hoppas allt går bra.