 |
| Axel och Fanny anno 2010 |
Jag måste bara få bli lite sådär jobbigt, pinsamt, nostalgisk som bara en mamma kan vara. För när jag ser dessa två uuuuuunderbara tonåringar ihop kan jag inte låta bli att minnas tillbaka..........................när ni möttes första gången, liggandes på en filt, sprattlande och gurglande. Tänk så mycket ni gjort och varit med om tillsammans. Alla resor och alla äventyr. Jag hoppas innerligt att ni kommer fortsätta vara vänner och hålla kontakten genom livet. För jag.................jag släpper er inte ;-). Puss på er.
3 kommentarer:
Vilken VARM och fin bild!! Klart de kommer att hålla kontakten, ibland kanske med långa avbrott men ändå så finns den där. Idag är det ju inte heller några avstånd här på jorden om man vill "pratas" vid. Bara vetskapen om att någon känner ditt innersta måste ge styrkan som gör att bandet håller livet ut.
Ha´det så gott!!
Kram
Vad härligt ... och din önskan förstår jG SÅ VÄL!
:)
To herlige ungdommer! Sikkert rart ("odd" in English) at de to som en gang var små nå er blitt så store. Har en nevø, så jeg VET.. :))
Skicka en kommentar