Toknervös

I dag var det dagen D, dagen då Tuss skulle få vara utan selen. Dagen då han skulle få springa fritt, nosa och undersöka världen utan en människa hack i häl. Vi har tränat i två veckor nu, vallat honom omkring i området och tränat in och utgång genom kattluckan. Alltså var vi väl förberedda, både vi och katten. Det var med pirr i magen jag släppte ut honom i förmiddags. Rädd för att han skulle springa sin kos eller inte hitta tillbaka hem igen. Tuss spatserade och nosade, nosade och nosade, ja, på varenda blad och buske tror jag och han höll sig i närområdet hela tiden. Jag gick med honom under en stund sedan satte jag mig på tomten och läste för att låta honom vara ifred och utforska. Efter ett tag kommer han springande med hög svansföring, kommer fram till mig, stryker sig och jamar. Sedan drar han iväg igen. Så håller det på i några timmar. Jag bestämmer mig då för att åka hemifrån en stund för att uträtta några ärenden. Tuss får nu förtroendet att klara sig själv medans "mamma" är borta ;-). Väl hemma igen var jag jätte nervös. Nervös för att han skulle vara borta. Vem möter jag om inte pälsmössan. Hög svansföring, strykning i massor och jamande i höga tonarter. Lät nästan som om han skällde på mig, undrade var jag hade varit. Efter dagens spännande äventyr ligger han nu helt utslagen. Inga busryck i kväll inte. Å nej, herrn är slutkörd och jag gissar att han sover som en stock hela natten. Känns skönt att Tuss´ första egna utomhusvistelse fungerade så bra.Välkommen till ditt nya fria liv kattskrutt.