Våga

Jag precis som många andra har detta knasiga lite inskränkta och försiktiga förhållningssätt till mina medmänniskor ibland. Tanken att närma mig eller ännu värre söka kontakt eller prata med en obekant finns knappt. Är detta kulturellt månne eller har det med åldern att göra. Som litet barn är det så lätt att skapa nya kontakter. Det är bara att gå fram och fråga "ska vi leka" och så är den saken avklarad. Isen är bruten och en ny vän är funnen. Som vuxen är konsten att finna nya vänner och bekantskaper inte alls lika enkel. Jag kan vara intresserad av och nyfiken på en människa men jag känner mig osäker och rädd för att göra bort mig. Inte kan jag fråga "ska vi leka". Hur skulle det uppfattas. Idag har jag varit wild and crazy och brutit mitt beteendemönster. Och vilken vinstlott jag drog! Denna underbara sommarkväll hade jag en "date" med en bloggkompis. En god måltid, ett gott rosévin och en massa babbel på en av Stockholms uteserveringar. Jag är så glad att vi tog initiativet till att ses för oj så rätt det kändes. Vi är på samma nivå och har liknande tankesätt vad gäller värderingar och prioriteringar här i livet, har liknande bagage i våra ryggsäckar, har samma knasiga humor och är båda mogna, vackra och blommande kvinnor på 40+. Det känns som om jag fått en ny väninna, en go´, varm glad och öppen vän. Vilken tur att "lilla" F tjatade på mig att jag skulle börja blogga, vilken tur att mitt fotointresse utvecklades och vilken tur det är att alla dessa fotoutmaningar finns. Utan detta skulle våra vägar aldrig korsats och vi skulle traska runt på jorden utan vetskapen om varandra och gå miste om möjligheten till en härlig bekantskap. Tack för en super trevlig kväll Ulrica. Jag ser fram emot vår gemensamma fotorunda. Natti Natti.