fredag 16 juli 2010

Salta Och Helande

Varför är det ofta tabu att gråta. Varför upplevs det ofta obekvämt av omgivningen när en medmänniska gråter. Varför anses en människa svag när tårar faller nerför kinderna. Jag är av en helt annan åsikt. Kanske har det att göra med att jag själv har nära till tårar. Både i stunder av glädje, lycka och sorg. Jag ser istället en stark människa framför mig. En stark medmänniska som inte räds sina känslor. Inte räds att visa dem. En sund människa som förstår vikten av att släppa fram känslorna som rinner över inuti hennes kropp. För visst är det väl ändå så att oavsett varför vi låter tårarna under svallande känslostorm sälta ner våra kinder intar kroppen ett slags välbefinnande. Ett lugn och ibland även en styrka byggs upp inom oss. När tårarna sköljt våra ögon ser vi klarare och kan därigenom hantera våra känslor och situationer på ett helt annat sätt. Det är min filosofi.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Morrn Marie

När det gäller tårar så tror jag att du har helt rätt.

Det är säkert bättre att tårarna rinner över än att "sinnet" gör det.

När det gäller D90 så har den en hög "läro-tröskel" att behärska....

Ännu så länge tar jag bara bilder i JPEG....

Tröskeln spökar....
Det jag saknar mot min gamla Panasonic är den rörliga skärmen bakpå...

Tack för kommentarerna.

Ha de bra.

Hasse A

Monica sa...

Mie, Mie......som du vet har du här en till.... "grinfia"......jag är såååå tacksam över att ha den förmågan att kunna visa känslor med tårar. Tänk vad skönt det är med de salta tårarna som "bara" kommer. Jag kan till och med gråta för en vacker bild, tavla, vacker musik, vackra ord m.m.
Mie, vi kan vara tacksamma att vi har den förmågan. Men de är vi också(det vet jag).
Önskar dig & de dina en fortsatt skön helg.
Var rädd om dig & tack för att du "finns". Kram från din vän Monica