Koltrastarnas Skräck

Lagom trött efter en dag på jobbet stiger jag in i hallen och som alltid möts jag utav en kärleksfull hälsning, mjau. Min socker söta, goa, mysiga, älskade katt Tuss är glad att jag är hemma. Han begär all uppmärksamhet så jag lyfter upp honom och gosar. DÅ lyfter jag blicken mot köket! Vad i hela friden är det för gråsvarta saker som ligger över hela köksgolvet? Till min förskräckelse upptäcker jag att det är fågelfjädrar!!!!! Inte bara en utan det ser ut som om en pippi blivit plockad på mitt köksgolv. Tuss hoppar ner från min famn, eller jag tror faktiskt att jag slängde i väg honom i rena förskräckelsen. Sorry gubben ;-). Han sätter sig en bit bort och tittar lojt på sin matte som frenetiskt kryper runt på köksgolvet. Jag letar i alla prång och under alla skåp i hopp om att finna en fågel. Eller har Tuss fått sig ett skrovmål i dag? Till sist hittar jag en skräckslagen koltrast hona som sitter inklämd i ett hörn under sideboardet. På med kraftiga handskar och försöker pilla ut fågeln, hm inte helt lätt. Katten sitter fortfarande och stirrar på matte, nu ser han faktiskt ganska road ut. Fågeln flaxar och försöker springa i väg över köksgolvet, men tyvärr den är så illa skadad att den bara ramlar omkull. Maken kommer hem med perfekt tajming och får avsluta den stackars fågelns lidande. Behöver jag säga att Tuss INTE får nå´n godnatt puss i kväll ;-).

Till saken hör att för två veckor sedan kom kattskrället in med en annan koltrast. Han drog även denna gång in den genom kattluckan och släpade upp den för trappan till köksvåningen där vi satt och åt. Mysigt ;-). Är rädd för att han nu hittat ett nytt sätt att roa sig på dagarna, hm. Ja, katter är ju rovdjur och att jaga fåglar är för dem ett naturligt beteende, men när de envisas med att ta så stora fåglar som de inte kan äta upp och dessutom måste släpa in dem är det inte särskilt festligt. Kattskrutt säger jag bara!!!!