Av alla själens egenskaper är dumheten den som mest bidrar till livets lycksalighet.
(Johan T Oxenstierna. 1666-1733.)
Kyrkogårdar kan uppfattas som sorgliga och skrämmande platser för en del. Jag känner ingen skräck inför att livet ska ta slut. Det skrämmer mig inte. Jag funderar inte på vad som ska hända med mig efter detta. Jag vet, för jag har min egen tro, och den ger mig lugn. Det som ger mig olustiga känslor är däremot ovetskapen om när mitt liv kommer vara till ända. Därför arbetar jag ständigt med mindfullness, att finnas här och nu, för att inte slösa bort värdefull tid på onödiga situationer och saker som bara leder till negativ energi. Jag försöker, utifrån mina och min familjs möjligheter, göra det jag vill här i livet nu och inte sen. Jag undviker att alltid vara så förb....... snusförnuftig och tänka och planera för framtiden. För när kommer den och vad gör/är jag då?
Kyrkor däremot unviker jag. Ja, inte att se på och njuta utav genom min kameralins. Däremot går jag ogärna in i en kyrka. Jag känner mig obekväm, instängd och tilltryckt där inne. Jag krymper och blir bara till en blöt fläck inför det stora monstruösa korset vid altaret. Jag har väldigt svårt att se det vackra inuti en sådan byggnad hur vackert smyckad och dekorerad den än må vara. Kyrkor är vackra och spännande byggnader på utsidan och perfekta modeller på en fotosafari som denna dag.
Sunne kyrka, Sveriges största landsortskyrka, kallas för Fryksdalens domkyrka pga sin storlek. Den rymmer ca 800 personer. Dess historia kan följas från 1200-talet. Den nuvarande byggnaden återuppbyggdes efter brand 1886 och stod klar 1888. Kyrkan står magnifikt vit och vacker som ett landmärke uppe på en höjd och blickar uppfordrande ner på alla som befinner sig vid mellersta delen av Fryken.
4 kommentarer:
Att leva i nuet och ta vara på den tid som är NU, det är en konst. Vi planerar ju ständigt för det vi ska göra "sen". Men precis som du försöker jag leva Nu, för jag vet av smärtsamma erfarenheter hur fort livet plötsligt kan ta slut. Göra det där man vill NU - om man har möjlighet.
Kyrkogårdar alltid vackra. När jag var nybliven mamma med min äldste son bodde vi i en storstad och det enda grönområde som fanns på promanadavstånd var en stor kyrkogård. Där gick jag med barnvagnen, underbara promenader, året runt....
Jag är heller inte rädd för döden, det är ju faktiskt det enda vi vet om livet, det att vi alla ska dö en gång, så är det bara.
Jag går gärna in i kyrkor däremot, utomlands, inte här hemma. Svenska kyrkor skrämmer mig lite, har ingen aning om varför.
Och du Marie, vi kanske ses en dag på Cajsas, vad vet man!?
Döden, döden så började alltid Astrid Lindgrens telefonsamtal med sin yngre syster.....*fniss*...Jag är inte rädd för döden! Döden är för mig att gå till vila i ett annat rum & kanske vakna upp som en blomma på våren. Realist som jag är har jag "fixat" allt omkring min egen död. Inget glömt kan jag låva!
Nu måste vi avsluta med något trevligt. Mie, hoppas din dag varit skön med tjejerna.
Var rädd om dig! Många varma ärliga kramar från mig.
Dette var dypt.. Jeg som deg liker av og til å gå på kirkegårder og se på støttene.. Særlig de gamle støttene.. og de fine blomstene som er pyntet med omtanke og kjærlighet..
Jeg synes kirker både inni og utenpå er flotte. Noen ganger tenner jeg lys inne i kirker.. men jeg må vedgå at jeg er der så altfor sjelden..
Døden skremmer meg nok litt.. Jeg har nok ikke funnet helt "meningen med livet", for å si det slik.. Men jeg vet at det å prøve å søke det positive, ikke bruke energi på unyttige ting eller ting (negativ energi) som spiser opp den gode energien - det er viktig! Jeg tror du har funnet ut av det den riktige vei, og det gjør så godt å lese.. For jeg tror du har rett.. Iallefall føles det veldig riktig!
Og fra meg her får du en klem full av positiv energi! :)
Skicka en kommentar